
För dryga 20 år sedan hände något som skulle komma att förändra mitt liv för alltid.
Jag skulle åka med min mor, hennes dåvarande man och min lillebror(Adam) till London för en weekend.
Vi bestämde att jag skulle få gå på fotboll, och jag kommer ihåg att jag fick se en lapp med en massa matcher som jag fick välja bland.
Eftersom jag redan på den tiden inte hade lyckats utveckla en normalt fungerande hjärna, så lyckades jag med konststycket att välja en match med Spurs. Varför vet jag inte?
Kanske var det för att både Lineker och Gazza lirade i Tottenham? Kanske var det bara någon där uppe som ville jävlas riktigt mycket med mig?

Men om lite drygt en timma när Spurs går ut för att möta Real Madrid i Champions Leagues kvartsfinal. Så kommer dessa 20 år kännas som att det har värt alla dessa blod, svett och tårar.
För det gäller att passa på att njuta, det kan dröja 20 år till nästa gång.
Det ryktas om att Madrid inte kommer spela med en backlinje eftersom Spurs inte har några toppar. Corluka vs Ronaldo, Bassong vs Benzema och BEA vs Özil. Ni ser ju själva, vinner vi inte ikväll fattar jag ingenting...
För det enda man vet med Spurs, är att man inte vet någonting.
//COYS
Du kan ju vara nöjd.. En annan gillade de blå tröjorna (troligtvis hemmablind på Frövi IK färgerna) på ett av lagen på TV, och lyckades konstigt nog minnas lagnamnet.. Nu dryga 25 år senare är vi inte direkt nära Champions League-semi.. :-( Everton (tyvärr) forever! / peta Pienaar.
SvaraRaderaJa du Vristqvist, man är ju inte allt för nöjd idag om man säger / 20 år kvar
SvaraRadera