Från natthelg till Lillen

Nu ikväll så var det äntligen dags att kliva in i Gruvan för den beryktade natthelgen.
4 nätter torsdag till söndag där det denna gång inte bara är 12 timmars lö-sö, utan även som en liten bonus 12 timmar med start idag.
Den är så osocial att det enda man gör är att jobba, åka hem och sova, och sen tillbaka till Gruvan. Eftersom den är så pass osocial mot nära och kära så är det tur i oturen att dem flesta på mitt skiftlag är roliga att jobba tillsammans med.

Men till största delen av hur det är på jobbet, hänger på vilken sida min närmsta vapenbroder ”Jan-Doris Söderkrökarn” vaknat på. Mannen som är den hårdaste av dem hårda, han är som en blandning av Gunvald Larsson, Steven Seagal och Chuck Norris. När vi började jobba ihop så brukade han endast svara ”-Käften!”, när man till exempel sa ”-God morgon!”. Sen brukade vi inte prata något mer med varandra på halva skiftena. Men nu går det mycket bättre, och största kvarvarande felen är hans förkärlek till att pilla i mina öron. Plus att han hejar på vidriga Arslena, hur kul tror ni det har varit i alla år vi jobbat ihop?!




Jag och EE har så smått börjat att kolla runt lite efter ett nytt kärleksnäste i stan. Och efter dagens mord i Brickebacken så kan vi alla fall stryka det mysiga området.

Hela Örebros plastbandy gråter, Henrik ”Lillen” Johansson kommer aldrig mera åter.
Lillen som är talangernas talang och plastbandyns svar på mig i korpfotbollens värld. Har ännu en gång beslutat sig för att lägga sin stora sticka på hyllan för gott. Han har inte bara varit en av Örebros bästa spelare det senaste decenniet, utan han har nog även varit den snyggaste. Känns otroligt stort att jag lyckades få den stora äran att spela back tillsammans med honom i en All Star-match mellan Norr/Söder för några år sedan.
I min värld har jag har för mig att han sa efter matchen, ”-Du är den bästa jag spelat med!” Han kan även ha sagt något annat, men det örat lyssnade jag inte på.



//Plastbandyräven