När man trodde att det inte kunde finnas något sämre än Göta Kanal 3. Så hade jag tyvärr helt glömt bort min nuvarande fotbollsform. För igår kväll så spelade vi en liten match mot Laxå på vår träningstid. Matchen var till för dem som inte spelat så mycket och behöver lite matchträning. Eller som i mitt fall, helt ur form.
Formsvacka är ingenting om man ska försöka förklara vart jag befinner mig just nu på skalan. I halvtid var jag helt 100 på att det var min sista match någonsin.
Spra….joggade bara runt och undrade vad jag höll på med i första halvlek.
Min kropp svarar inte på den lilla träning den får, och jag har ständigt ont någonstans i kroppen. Men det som är mest tråkigt är att min vänstra baksida aldrig vill bli bra.
Känns som att man aldrig kan maxa, vad nu det är?!
När det var som värst i matchen började några lagkamrater inse vart det barkade, så dem ställde upp för mig och försökte vara lika dåliga. Allt för att jag skulle slippa skämmas så mycket. Det är vad jag kallar sanna vänner.
Man undrar lite varför det jämt blåser storm i Hallsberg? Vad är det för fel på stället?
Matchen spelades över 2*35 minuter, och när det återstod en kvart låg vi under med 2-4. Men en liten hedersam uppryckning på slutet gjorde att när domaren blåste av så hade vi vunnit med 7-4 tror jag?!
Svårt att hitta något/någon som var bra, men dessa bör framhävas lite extra.
1 Falukorv ger jag Micke Materialis, för allt jobb bakom kulisserna.
2 Kokkorvar får David E för sina fina mål, plus att han försökte hela tiden.
3 Prinskorvar ger jag Simon Dahlberg.
Alla andra kan så mycket bättre, men att jag ännu en gång var sämst på plan råder det ingen tvekan om.
Men blir det ingen bättring snart från Nydéns sida, så är det tyvärr bara att inse att ”bäst före tiden” kom väldigt fort över vintern uppehåll. För det enda jag bidrar med nu till SIF är lite skämt ibland, och det kan jag ge er ändå som någon slags lagledare i stället för spelare.
När jag kom hem hade EE fixat köttsoppa och ostmackor. Fick dock tillfälligt hjärnsläpp, för som dryck svepte jag 2 glas mjölk, och även fast det var laktosfri mjölk så fick jag världens magknip. Låg och kved i sängen ända till halv 2, då gav jag upp och försökte gå på toa. När jag kliver ur sängen så reser sig EE upp och börjar heja. Tänkte att det var ju trevligt att hon var vaken och kan hålla mig lite sällskap som en tröst i natten.
Visade sig dock att hon som vanligt pratade i sömnen, och att det inte var mig hon hejade på.
Ikväll är det åter dags för Mange Målis Fysmys, är det bara jag som längtar till torsdagar och att få träffa Mange?
Men som tur är så kommer denna torsdag att avslutas på bästa sätt i alla fall.
För ikväll kommer Gnaget kötta över Dretlänningarna från Karlstad.
// Laktosfriaräven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar